Att aldrig veta

Jag kan ta regnet som regnar på taket på det här tomma huset,
Det berör mig inte.
Jag klarar av att ta några tårar nu och sen, och bara låta dom falla.
Jag är inte rädd för att gråta, en gång två gånger då & då.
Även fast att gå vidare i livet utan dig fortfarande berör mig.


Det finns dagar lite nu och då och igen som jag låtsas som att jag måra bra.
Men det är inte det som berör mig mest..

Det som sårar mest
Var att vi var så nära
Att ha så mycket att säga
Se dig gå vidare
Och aldrig veta
Vad som kunde ha varit
Och inte se att älska dig
Var det enda jag alltid försökt göra

Det är hårt att handskas med smärtan av att förlora dig, vart jag går.
Men jag gör det.
Det är svårt att tvinga fram det där leendet varje gång jag träffar våra bekanta,
medans jag är helt ensam.
Fortfarande hårdare är.
Att vakna, klä på sig och leva med denna ångest,
Men jag vet att om jag bara fick göra om allt en gång,
Skulle jag byta, ge bort alla ord jag har i mitt hjärta,
Som jag aldrig fick sagt.


Det som sårar mest.