tisdag 20 januari 2009

Inget illa, bara gott.

Tomma hål uppenbarar sig på väggen, där upplevelserika foton i ramar hängde förr.
Blod och tårar!

Det är som du sa, du menade bara väl, såklart du gjorde.
Det är som du sa, Det är väl för det bästa, såklart det är.
Det är som du sa, det är det vi behöver, du bestämde det.
Det är som du sa, vad sa hon?


Jag stannar, men bara för en stund, tiden står still och jag slutar snurra, världen stannar bara för en stund, en liten liten stund.
Jag tar en sista titt, på den värld som en gång tillhörde mig, som var min, och din våran.

Mitt huvud börjat bli tungt, det blir jobbigt för mina axlar, att stirra, att se på det som en gång var vårat, är snart borta.
Det är på allvar nu, vi skiljs ifrån varandra mer än jag någonsin anat möjligt, men så är väl livet?
Att skiljas ifrån vårat hem är inte så farligt, men veta att vi inte får ett nytt hem är värre, att vi tvingas till ensamhet, alltid har jag fegat mig för den så kallade "ensamheten" även om jag inte blir helt ensam, så är det så det tyväär känns, men det är nog för det bästa, även den starkaste har rädslor, och för att bli starkare är det lika bra att stå öga mot öga med sina demoner, right?

Tänker se dig i ögonen, och be dig en sista gång, innan jag går, tänker fråga en gång till.
Rädd för förändring, rädd för ensamhet, rädd för att förlora dig.
Livrädd för att se dig med barnvagn med någon annan om få år, om vi bryter sönder det här som vi har kvar.
Livrädd för att aldrig finna min lycka med någon annan, nej.

Förbjudna tankar, vi ska ju inte splittras right? , vi ska bara flytta ifrån varandra.

Hur mycket kan man älska en annan person?, jag trodde inte det var möjligt att känna såhär stort, oändligt för en annan person.
Förut var jag en pojke, vars dröm aldrig blev besannad.
Nu är jag en man, som är livrädd för sin dröm.

Jag vill bli din äkta man, nångång i framtiden, stå på altaret med dig, få känna trygghet i vårat underbara förhållande.
Gifta sig?, är det det sista steget in i vuxen världen?

Hursomhaver, jag är precis som jag skriver i mina egna ord och stavelser, mina udda meningar som lätt missförstås, totalt nerkärad i den dam jag gärna kallar för Min gloria.
Sofia, du är och kommer alltid att förbli, den som jag aldrig glömmer, aldrig kan leva utan, alltid älskar.

Det kallas kärlek right?


Snurra mig runt igen och gnugga mina ögon, torka mina torra tårar!

Jag fyller år imorgon! skit va?

Mitt liv är en multimediafil.

Still unemployed but happy, yours forever, jANNE!

Lillebror - online , over n out!